Kjedelig alene!
Det funkar fortfarande toppen. Har ju alla vänner bara ett telefonsamtal bort, som alltid. Så det är inte så jätte kjedeligt. Snart är måndagen här och dax för jobb igen.
Har städat och stått i här i lägenheten, har bara det sista rummet som vi inte vet vad vi ska göra med kvar.. För kanske kanske får vi två små inneboende tjejer hos oss. I alla fall en månad :) Då ska dom såklart få ha det lite koselig!
Nu sitter jag och chattar med Sofia, så därför har jag Ronja på hjärnan. "weeeheeeeooo weeehee eeehee ooohooo" I onsdags åkte vi upp till utsiktstornet för att ta en kik ut över Hagfors, att få se hur fint järnverket är och så från den vinkeln. Lite agressioner och skratt kom ut där uppifrån! Vi må vara flänga men herre vad det hjälpte mig, eller jag vill tro att det gjorde det! Bara för att man skriker och skrattar och sjunger lite Ronja Rövardotter så försvinner ju inte alla problem. Det vet jag väl!!
Men problemet då var att ja inte ville åka tillbaka till Oslo, den ångesten kommer alltid sitta där dagen man ska åka tillbaka.. Men istället för att allt skulle komma ut över chefen så kom det ut vid utsikttornet istället. Är inte det lite bättre? Än att hon skulle få skit liksom :)
När man väl kommit till Oslo så saknar man och längtar efter alla hemma. Men man är så fri på något vis! Vi bara är och livet är härligt!! Vi har varandra och alla på jobbet är underbara. Det är som en enda stor familj. Adam är både pappa och pojkvän till allihopa. Signe är mamma och talar om för oss vad vi ska göra när vi har dö tid. Empan, Nikita, Christina, Amanda, Karolina, Viktoria, Camilla, Fanny, Mona, Vivi och slaven Rebecca som softar på toan. Där har ni Saxen på Röa!
Det va väl ett lite tokigt inlägg kanske, jag känner mig lite fläng. Rastlösheten kryper på så jag ska ut i luften på en tur. Kiwi ska få ett besök hade jag tänkt :)
